Jag hörde någon beklaga sig över sin trötthet idag och fick göra mitt yttersta för att inte vända om och med hela min kroppstyngd åsamka den klagande personen smärta.
I tisdags, den första april, försvann vårt projektarbete. Det var borta, putts väck, kaputt, gone, vanished. Filen var skadad och kunde inte återskapas. Komiskt nog inträffade det på tryckeriet och nej, vi hade ingen säkerhetskopia. Men sedan hade vi "bara gjort 60 sidor". Av 108.
Nu har vi börjat om och gör, för andra gången, en årsbok. Den skulle till tryckning på måndag. Den ska inte längre till tryckning på måndag. Idag har vi sex stycken kopior på boken.
Värst av allt är att jag inte är bitter. Bitter var jag bara av att BWO spelades på radion i samma ögonblick som vår fil skadades. Att boken försvann, gjorde mig inte lika arg och upprörd som jag hade förväntat mig bli. Lite trött är jag däremot.
Jag har kommit att utveckla ett fnissande som i de flesta fall leder till gråt. Det mesta är faktiskt väldigt komiskt.
Jag somnade på köksbordet häromdagen också. I brist på annat.
Imorgon har mamma fått för sig att jag ska lära barn dansa. Det kan alltid underlätta om man själv kan dansa. Men jag improviserar.
Prenumerera på:
Kommentarer till inlägget (Atom)
Inga kommentarer:
Skicka en kommentar